04 mars 2014

Ismete 1.3.2014

Lördagen den 1.3 var planen att åka ut till ett nytt vatten för att testa lyckan. Liksom alltid, så blev det först lite funderande angående betesfisken... Först några telefonsamtal till bekanta för att höra om vi skulle få tag i lite större betesfiskar. Ingen lycka med detta denna gång.


Plockade med en del av det vi fått i mörtstugorna, även om mörtarna som gått i inte var riktigt av önskad kaliber. Även ett par gäddor hade gått i fällan, men dessa återfick sin frihet när jag nån dag innan passet var ut och mäskade.

Nya färska 1-krokstackel. Mina favoriter till isfisket. Undviker oftast djupa krokningar genom att fiska med dessa + att den andra kroken lätt slår sig i iskanten ifall den hänger ut ur munnen på gäddan när hon närmar sig hålet.
Injicering av flavourer och dofter...

Några döda strömmingar "marinerades" under natten för att ge ytterligare dofter i det kalla vattnet
Jag bestämde mig för att "go all in" och rustade mig med alla möjliga beten. Döda mörtar och småbraxar, levande abborre och mört, död naturell strömming samt "marinerad" och död nors. Väskorna packades och alarmet ställdes på 04.45!

Klockan ringde som sagt strax innan fem och tre kvart därefter satt vi i bilen med abstinensen och förhoppningar på sällan upplevda nivåer. Med under dagen var alltså även Frank B och Jonas Sund.


Spöna radades ut i rask takt på den nya sjön. Vid 8-tiden slog vi upp lägret och hällde upp den första kaffekoppen i väntan på händelser.

Spöna hade vi radat ut så vi täckte stor del av sjön, både på grunt vatten och djupare områden. Tar vi henne idag, ur nytt vatten och allt? Allt kändes rätt...


Timmarna gick men huggen uteblev. Gick några varv över isen för att "väcka" våra döda beten. Detta gör man helt enkelt genom att lyfta vippan ett par gånger, så betet "får liv". Denna metod har flera dagar triggat även den trögaste gäddan till hugg.


Kaffepausen blev till matpaus och fram plockades allt från tunnbrödsrullar med stekt bacon till kebabhamburgare. Själv hade jag legat på latsidan med maten och fick avnjuta mina knackkorvar som jag packat med. Även detta blev dock en riktigt delikat måltid, i kombination med välfyllda smörgåsar och gurksallad.


Ismete efter den stora tar tid. Det har vi sedan länge tillbaka konstaterat och därför lönar det sig att göra det bekvämt för sig. Kan nämnas ett pass förra vårvintern när jag tillsammans med Jackob fiskat samtliga spön på samma ställen sedan morgonen med endast fåtalet snipfäll från morgonens tidiga timmar. Räknade till nästan 7 timmars dötid innan nästa fäll kom. Detta innan skymningen.

9,3 kilos från förra vintern som högg efter 7 timmar utan händelser...
Bilden ovan är alltså en från förra våren, men denna gädda är ett bra exempel på varför jag orkar sitta de otaliga timmarna på isen i väntan på hugget... Även de tröga dagarna. Kvarten efter att denna gädda högg gav kom nästa fäll, även denna en finare gädda på nära 7 kilo.

Plättar till efterrätt...
Så tillbaka till lördagen. Fick vi nån gädda? Vi fiskade 6 timmar i den nya sjön utan ett enda fäll eller tillstymmelse till liv. Började fundera om vi bara åkt ut till fel vatten, men fick per telefon höra rapporter från övriga ställen att fisket verkade trögt över hela nejden.

Beslöt oss för att byta ställe och sätta de sista ljusa timmarna i ett vatten där Frank och Björn tappat en riktigt fin gädda tidigare i vecken. Snabb funktion med att packa allt i bilen igen...


Efter bilfärden hamnade vi att gå en bra bit genom skogen med pulkorna efter oss för att nå vattnet vi siktade på. Konstaterade att vi hade lika dåligt glid som norrmännen i OS när vi tog oss över stock och sten med de överfulla pukorna. ;)

Kom ut till det nya stället och riggade de flesta av spöna snabbt i de gamla hålen som Björn och Frank borrat. Uppskattningsvis hann vi fiska ca 2 timmar innan vi hamnade att bryta för dagen. Fick vi nån gädda då? Nope! Inte en enda stackare på isen, trots att betena legat i vattnet kring 9 timmar.

Att fiska efter de stora exemplaren tar tid och åter tid. Bloggen uppdateras tyvärr inte allt för ofta när man varit ut och nollat, men kan försäkra er om att det ligger otaliga timmar bakom en finare gädda. Oftast har man ju större inspiration att skriva och dela med sig av de "lyckade" passen.

Räknade ihop till 3 fäll under lördagen, men ingen gädda hängde med enda upp på isen. Nåja, en erfarenhet rikare samtidigt som man investerat de nödvändiga timmarna för att förhoppningsvis en vacker dag förtjäna att kroka "den omöjlige".

// Sundfors

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar