29 april 2014

Flötmetade metersfiskar...

Som jag tidigare nämnt här i mina skriverier, så har vår- och förleksfisket efter gädda inte tillhört mina favoriter tidigare. Största orsaken har varit den magra framgång jag haft, i förhållande till hur mycket timmar som spenderats i jakten på de gröna innan leken. Detta betyder absolut inte att jag suttit hemma och väntat på ösfisket man kan få uppleva efter leken, när gäddorna oftast äter det mesta som kommer emot. Det är ju trots allt under förleksfisket som man har chans på de riktiga tungviktarna, innan de går in på grunt vatten och fokus sätts på att fortplanta sig framför att äta.

Man kan även ställa sig frågan hur etiskt det är att fiska efter utsvultna gäddor direkt efter leken, innan de haft tid att äta upp sig. Oftast är det ju denna tid på året man kan uppleva de otroliga dagarna, men personligen så ställer jag mig ibland denna fråga när en fisk över metern knappt spräcker 5kg:s gränsen. Nåja nog om detta, var och en bär ju ansvaret för var, när och hur man fiskar. Tänkte bara dela med mig av mina tankar, när jag härom dagen konstaterade att även andra berört detta ämne i en tidningsartikel.

Denna vår har, till skillnad från de senaste 3-4, varit rätt så framgångsrik för min del. Tidigare år har det gjorts flerdagarsprojekt, men hem har man kommit utan något nämnvärt att rapportera. Jag inte haft speciellt mycket tid över till fiske och projekten som gjorts har varit några timmars snabbpass eller halvdagars-satsningar.

Efter påsken såg jag möjligheten att åka ut med en kollega och tänkte ge metet en lite bättre chans att visa sin effektivitet. Har allt för sällan haft tålamod att sitta och meta stationärt eller att låta flötena söka sig över ställen som jag upplever som heta. Levande betesfisk fixades ett par dagar innan och tisdagen den 22.4 åkte vi iväg.

Fisket påbörjades inte förrän kring 17-18 tiden. Kollegan Johan drog en mindre gädda från land innan vi ens fått båten sjösatt. Vi fiskade i en å som jag vet att har potential, men som tyvärr fått allt för lite tid. Åkte ner en bit från sjösättningsplatsen och ankrade upp vid en liten inbuktning i ån, där jag antog att en del gäddor eventuellt påbörjat sitt lekbestyr. Mycket riktigt hördes det plaskande inifrån det grunda området och vi släppte ut varsitt flötmete, i hopp om att någon större dam skulle röra sig på de djupare områdena och fortfarande vara olekt.

Vid den andra ankringen började flötena söka sig som vi önskat och det dröjde inte mera än kanske 1/2 timme innan mitt flöte dyker och går i sidled. Jag sätter in mothugget nästan genast för att undvika djup krokning. Ordentlig motstånd och gäddan stångar en stund längs botten, innan hon dyker upp bredvid båten och låter sig håvas. Över metern?!

6,7 kg - 105 cm

Jodå, gäddan mättes till 105 cm, men konditionen var inte den bästa. Väntade mig närmare 8 kg med tanke på längden, men konstaterade att hon knappast spräcker 7 ens när hon lyftes in i båten. Slank som få och kan inte tro något annat än att hon redan hade hunnit släppa sitt rom. Vågen stannade på 6,7 kg.

Vi fortsatte fisket på samma ställe, eftersom mörtarna uppenbarligen visade sig oroliga när de släpptes över området där den förra högg. Det hann inte gå länge innan mitt flöte dyker igen och samma visa upprepas. Spöt böjs djupt i mothugget och gäddan går längs botten en stund innan även denna låter sig håvas. En till över metern?!


Mycket riktigt, men någon romstinn förleksdam var det inte fråga om. Otroligt nog låg både längd och vikt på exakt samma hos denna, 6,7 kg - 105 cm. Dock inte samma fisk, eftersom den andra hade mycket speciell stjärtfena.

Senare mot kvällen slutade det blåsa och vi beslöt att leta vidare med flötestrolling lite längre ner i ån. Mindre fiskar krokades även på spinn, men inga värd att plocka fram våg eller måttband för.

De två fiskarna på samma mått och vikt förblev de största för detta pass.  Även några missade gäddor etsade sig fast i minnet, speciellt en som Johan drillade en bra stund innan hon lossnade. Gäddan gick längs botten direkt från mothugget och vägrade visa sig. Utan tvekan en en finare fisk, men kanske onödigt att tortera sig med tankarna om hur stor hon möjligtvis kunde vara. Tröstande att istället tänka att alla dessa fiskar fortfarande simmar där och att de med stor sannolikhet även kan låta sig luras en vacker dag.

// Sundfors


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar