09 maj 2014

Varför Gädda?

Jag har vid ett flertal tillfällen stannat upp och funderat kring just denna fråga. Varför gädda?!

Kan meddela såhär direkt i början, att inga färska storgäddor kommer att klistras in i detta kapitel. Istället kommer ni få ta del av mina personliga funderingar kring gäddfisket och lite analyser över hur jag plötsligt hittade mig själv mitt i gäddträsket. Med risk för svammel alltså..!

Allt fick sin början våren 2010. Fiskat har jag lite sporadiskt enda sedan barnsben och intresset har alltid funnits där. Jag hade dock aldrig satt mig in helhjärtat i någon fiskeform och fram till år 2010 skulle jag satt mig in i kategorin typisk ”semesterfiskare”.

Varför blev det då så att jag fastnade för just Gäddan? Jag tror att det blev naturligt, i och med att jag enda sedan lågstadieåldern cyklat runt i byn och jagat gäddor från alla möjliga och omöjliga ställen.  Vid 5-års ålder fångade jag min första gädda på kastspö från strandkanten vid vår sommarstuga. Sällan har man satt sig så rakryggad till bords, som när det serverades stekta gäddfileér från en fisk som man själv fångat i den ålder. Sen dess har de ramlat in. Vågar lova att fiskegrejerna inte samlade mycket damm sedan jag överlistat den första gäddan.

I våra trakter finns gäddan i de flesta vattendrag och så hoppas jag även att det förblir. Under senaste år har det dock blivit en trend för en del att slänga ut alla nät man äger i och utanför lekvikar. Beståndet skadas troligen rätt snabbt när man bär iland hundratals kilo med fisk som kommit in på grunt vatten för att fortplanta sig. Uppriktigt oroad.

Kring tonåren svalnade mitt fiskeintresse en aning, men gnistan fanns alltid där. När man efter nåt år med fokus på andra damer hittat och till och med ”fångat” hon man letat efter kom gäddfebern igen krypande. Försiktigt börjades gemensamma fisketurer föreslås och vips så var man där igen. Om hon den dagen visste vad hon gett sig in på, så kan det vara att man inte skulle vara lyckligt gift och stolt pappa i dagens läge. ;)

Och sen då... Vad var det som fick det att rinna över och som gjorde att jag började spendera mer tid än större delen av mina bekanta anser som sunt, i jakten på de gröna jägarna? Listan kan göras lång, men för att nämna något: Filmerna Gäddfeber, Jakten på Gammelgäddan, Gädda The Movie osv... Utöver detta bidrog sociala medier och fiskeintresserade bekanta till att storgäddsdrömmen målades upp i fantasin. Och i drömmen lever jag fortfarande, trots att jag redan fångat två gäddor över ”det magiska”.

Målet var en fisk över 10 kg när jag gav mig in i jakten på riktigt. Otroligt nog krokades och landades den första över 10 kg redan under ismete-säsongen 2012 och hösten 2013 sprack 11 kg under ett spinnfiskepass.

Tror inte det är värt att försöka förklara för en icke fiskeintresserad hur det känns när man åkt ut den rätta dagen, med det rätta betet, tillämpat den rätta metoden och på det rätta stället. Det måste upplevas. Hur många gånger har man inte stångat pannan blodig och suttit ut de sista ljusa minuterna med förhoppningarna om att ”kanske detta är dagen”, utan framgång. Sjösatt båten utan bottenpropp, halvt i dvala pga. den omänskligt tidiga väckningen. Borrat kroken in i handen enda in över hullingen när man krokat av ännu en snipa. Åkt med ismetepulkorna kilometervis över stubb och sten för att nå ut till ett ofiskbart vatten. Det är inte bara en gång man har idiotförklarat sig själv när man packat ihop och åkt hemåt.

Så, summa summarum. Är det värt det ? Såhär sittande i en varm soffa med en rykande kopp kaffe till hands är det lätt att svara ja. Och visst är det värt det! För att citera Frank från en kaffepaus under ett fiskepass här under våren. ”Om de bara visste vad de går miste om, fisket ger ju en ny dimension av livet”.

/ Sundfors
 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar