13 oktober 2014

Höstfiske efter Storgädda - Något man ibland hatar att älska...

Sedan en tid tillbaka har jag sneglat på ett vatten jag anser måste ha potential för grövre gäddor. Stället ifråga har fått tid även tidigare, bland annat från isen förra vintras satte jag Frank och Sund en heldag  där, men gäddorna har trots flera seriösa försök lyst med sin frånvaro.

Hur som helst så valde Jag och Frank att ge samma vatten ett nytt försök i lördags, denna gång alltså ur öppet vatten och med hjälp av ekolod för att eventuellt öka chanserna för framgång en aning.

Vi påbörjade fisket kring 7-tiden och metoden för dagen var endast flötestrolling. Vi paddlade ut våra beten och började leta efter betesfisk. Vattnet låg spegelblankt i princip under hela förmiddagen och tjock dimma låg som ett täcke över sjön. Strax efter att vi glidit ut på sjön börjar naturen vakna till liv och en ny morgon gry. Härligt!

Klockan och timmarna gick men huggen uteblev. Vi började sakta men säkert söka av allt större områden, vilket senare resulterade i ett par bommade hugg. Antagligen inga bättre fiskar av motståndet i mothuggen att döma.

Vid 12-tiden ankrade vi upp för att avnjuta en liten snabblunch. Varsitt flöte lämnade vi ut för att hela tiden fiska så effektivt som möjligt.

Inte allt för mycket intressant på lodet...
Metet resulterade inte i några händelser och när vi efter lunchandet slagit upp en kopp kaffe började det regna. Förberedda på en blöt eftermiddag beslöt vi oss för att söka av allt större ytor. Efter en stunds letande skriker bitrunnern till ett av mina spön och äntligen har en gädda tagit den största levande mörten jag riggat. Mothugget sitter, men gäddan är ingen jätte. Uppskattningsvis en 3:a som passligt nog krokar loss sig själv intill kajaken.

Iland för en kort pissepaus
När vi suttit nästan klockan runt med betena i vattnet ansåg vi att det är dags att bryta. Kilometrarna i kajaken och allt paddlande känns ännu idag i kroppen... Dagen avslutades med en nära 2 km lång promenad tillbaka till startplatsen och bilarna. Skulle vi valt att paddla hela vägen tillbaka, så skulle antagligen mörkret tagit oss innan vi nått land. Därför valde vi att köra bilarna till närmaste väg för att sedan släpa kajakerna ut till vägen och styra hemåt.

Riktigt intressanta bilder på Lowrance stundvis
Vad lärde vi oss av detta då, och var det värt all möda..? Letandet efter lämpliga beten, att hålla dem i liv, transporten ut till vattnet samt att hålla dem vid liv även ute på sjön... Visst var det värt det! Utan timmar till kontot så lär vi aldrig hitta henne vi jagar...  Än en gång blev vi påminda om hur enorm insats det krävs för att fånga en fisk över 12 kg. Visst kan det gå att traska ut på bryggan en vacker sommarkväll och kasta ut en liten spinnare på måfå, främst för att få säga att man fiskat i sommar. Plötsligt sitter man där i sina flipflops och hawaii-shorts med en sällan skådad Barbapapa-gädda i famnen. Utdelningen kan många gånger vara orättvis men det kommer den alltid att vara. Finns inte mycket att göra åt den saken, förutom att fokusera och tro på det man själv håller på med.

Själv har jag inte hunnit fiska allt för mycket än i höst, men när Frank berättade att detta var hans 8:e seriösa projekt på raken utan "bättre fisk" så förstår man vilken oerhörd investering i tid det krävs för att lyckas.



Att nöta dagen ut var på inget vis onödigt, eftersom vi hittade flera intressanta ställen som vi garanterat kommer att återvända till.

Med rubriken, "Fiske efter Storgäddor - något man ibland hatar att älska", i huvudet spänner jag fast kajaken på taket och kör hemåt "aningen" avtrubbad. Med ett par dagar på land nu är det snart dags börja spinna planer för nästa satsning efter den tvåsiffriga...

Drömmen lever!


// Sundfors



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar