01 april 2017

Jakten på kilosabborren

Hej alla!

Våren är här med allt vad det innebär. För oss sportfiskare betyder det också ännu mera man vill sätta den dyrbara fritiden på. Förleksfisket är igång, isfiskesäsongen är på topp med soliga dagar och så tror jag nog många med mig har alltför mycket annat man borde hinna med vid sidan av fisket.
Men låt oss ännu dröjja kvar i tankarna på tjocka isar och denna gång pimpelfiske efter abborre.


I december lade isarna sig i våra trakter och det blev dags att damma av isborren samt ladda pimpelspöna med dom "rätta" balanspirkarna. Premiär blev det i slutet av december. Någon vidare lyckad premiär blev det inte men vi kom oss iaf ut på isen och även iland tillbaks torrskodda. Minns jag rätt kom det också upp några matabborrar.
Medan isen växte blev projekten också flera och också längre. Eftersom vintern varit rätt snöfattig var det redan tidigt rätt bra sparkföre och man kunde lätt susa iväg till andra sidan fjärden. Alla vet ju att det alltid är bättre längre bort. 😉 Flera av projekten var också rätt lyckade ur fångstsynvinkel. Flera av passen gav riktigt härliga huggperioder då abborrarna åt som galna. Ibland är det fruktansvärt kul när abborren är riktigt på hugget och du kan dra 100+ granna matfiskar ur ett och samma hål.

Men för en sportfiskare så ligger ju inte fokuset bara på att få så mycket som möjligt. Snarare att få en så stor som möjligt.
Efter några pass med riktigt bra mängdfiske så började ändå tankarna snurra i huvudet. Är jag nöjd med det här? Vill jag ha något annat? Har storleken(på fisken) betydelse? Borde jag byta taktik för att få den där kicken? Vill jag "tävla" med andra vem som får störst och mest eller fiskar jag för min egen skull? Fiska själv eller med sällskap? Tankar som redan i slutet på förra säsongen börjat cirkulera mellan öronen. 
Några månader innan säsongen startade skedde också en förändring på jobbet som gör att jag denna vinter skulle ha tid att fiska även andra dagar än helg. Tanken slogs redan då innan säsong att i vinter borde jag seriöst försöka slå mitt abbore pb som legat på blyga 590g(metad med mört). 
Pga att jag i mitt jobb oftast sitter själv så har jag alltid tyckt om och tycker fortfarande om att ha sällskap på fisketurerna. Också mera praktiskt med tanke på håvning och fotografering men framför allt är det trevligt med nån att sitta och prata med. På isen har man också lättare med en kompis ifall dagen är trög. Med en fiskekompis blir det då lättare att knäcka dagens kod, hur och var man ska fiska för att fisken ska låta sig luras.
Men för att det här inte ska bli för flummigt ska vi genast hoppa tillbaka till säsongen och vad som står i rubriken. Jakten på kilosabborren. 

Efter att tankarna snurrat bestämde jag mig ändå att nu är det större abborre jag vill ha. Nu vill jag göra vad jag kan för att slå mitt pb och få min första abborre över 600g. Visste att detta är möjligt men att det kommer att resultera i trögare fiske men hellre trögt fiske och större chans på pb än massa mindre fisk och som det känns, långt till pb.
Säsongen fortsatte med 1-2 pass i veckan och i mitten av februari fick jag min första på övre sidan av 500g strecket. Ett pass som för övrigt blev ett av dom mest actionfyllda på hela säsongen. Eller ska vi säga eftermiddagen den dan. För innan elva höll nog abborrarna munnen stängd eller så var jag på fel plats. 

Tanken har hela tiden varit klar i huvudet. Fiska platser du tror på. Lämna bort platser där jag känner att pb:t inte sitter löst. Säsongen har varit skön. Ofta har jag kört själv och försökt fokusera på MITT fiske, inte på andras. Att inte låta andras lyckade eller misslyckade pass påverka mitt fiske. Att verkligen försöka njuta av MITT fiske. Inte känna att man hela tiden borde få si och så mycket och så stora bara för att andra får det. Och att hela tiden bli uppbackad av vårt fantastiska fisketeam styrker en i projektet. Tex dagen då jag tog min första 500 grammare så kämpade jag hela förmiddagen i stark motvind och extremt trögt fiske. Framåt elva tiden klagade jag över det tröga fisket på teamets wattsapp. Svaret jag fick av Frank var motgång ger medgång. Strax därpå högg 500grammaren och resten av dagen blev riktigt bra. Denna korta mening har jag sedan haft i tankarna många gånger. Den har också gett mig kraft att inte ge upp. Fiska aktivt så kommer förr eller senare belöningen.
Granna matabborrar
Frank och Jontti var också med på isen ett pass

I mitten på mars kom så belöningen. Ensam ut igen och igen en trög dag. 2-3 hål som gav fisk innan jag fram på eftermiddagen fann några hål med lite action. I ett av dem kom så den efterlängtade 600+ grams abborren. Vågen stannade på 649g. Efter några bilder fick så abborren simma vidare. Äntligen var ett blygt men seriöst satt mål nått och nytt pb var ett faktum. 😄 Glädjen var stor för nu kände jag också att jag var på rätt väg. Att satsningen jag påbörjat lyckats.
649g

En vecka senare samlades vi med teamet hemma hos mig för att fira teamets framgångar. Vi har ju en tradition att fira varje 10+gädda på finskt vis med bastu. Då undertecknad dessutom nyligen fyllt 30 samt fått det nyss nämnda pb:t så hade vi ännu orsaker att samlas. Kvällen var trevlig och fiskesnack varvades med grillat, bastu samt Franks småknåp.
Jontti "Blikobaits" och Riki "Rb baits"

Björn "14+", Frank och Laali "12+"
Tårta är viktigt när man firar pb:n.  

Frank binder "flugor"


Inte kunde jag då ana vad som komma skulle bara några dagar senare...

Redan för nån vecka sedan pratade min svåger Alexander om att när han får vinterledigt vill han gärna hänga med på ett pass. Då jag denna vecka skulle vara ledig mån-ons så bestämde vi att vi kör tisdag då väderprognosen för måndag såg sämre ut med snö, regn och hård vind.
Tisdagen började vi fiska kring 8 tiden och redan i första hålet för dan fick Alexander en fin abborre på 515g. 
515g

Det här började ju bra. Flera abborrar visade intresse för hans balansare men ingen för min. Fisket dog strax ut och tiden gick. Ända som ökade var antalet km till motionskontot, (vilket inte heller ju är dåligt). Fram på eftermiddan kring kl 13.20 fick jag dagens första. Jess, äntligen en fisk, om än liten. Efter igen en förflyttning fick vi så lite mera fiskkontakt och min tredje abborre för dan blev en fin riddare på 568g. Efter vägning och några snabba bilder fick abborren simma tillbaka för att skicka fram mormor.
568g

Borrade nytt hål, fick rätt fort några fiskar varav några fina matfiskar och så högg plötsligt nånting större. Första tanken var gädda men snabbt uppenbarade sig en abborre stor som en stekpanna i hålet. Redan på väg upp i hålen märkte jag vilken fin abborre det var. Ropade åt Alexander som satt i närheten att nu har ja "en gäälnings så storan abborr, garanterat pb". Huvudet sjöng glädjesånger och jag var helt säker på att nytt pb var ett faktum. Krokade snabbt loss fisken och ner med balansaren igen ifall jätten skulle ha nån kompis kvar. Efter några lockryck kunde jag konstatera att så inte var fallet. Drog iväg ett ljudmeddelande till fisketeamet medan Alexander skyndade fram. Fram kom våg och kamera. Måttbandet glömdes i fickan i lyckoruset. Framför mina ögon låg den största abborren jag någonsin fått. Då vågen stannade på 1020g kunde jag knappt tro det var sant. Jag hade fått min första kilosabborre. För mig absolut en drömfisk som jag inte hade räknat med att få. 

1020g

1020g

Fotade fisken ordentligt och lät den sedan simma hem för att hinna förbereda sig för att göra småabborrar.
Lyfter på hatten och tackar. Hoppas vi syns igen.
Vilken otrolig känsla att äntligen lyckas ordentligt. Drog iväg en bild av fisken med mått och gratulationerna började hagla in. Efter att fisket dött ut fortsatte vi en stund och drog sedan hemåt. Äntligen var jag också med i kilosklubben och dessutom på min favoritmetod. Självklart också på min favoritbalansare som gett mig så många glädjestunder de senaste åren. 
Måste bara ge lite smygreklam för Nilsmasters balansare. Vilka otroligt bra balansare dom gör. Man blir sällan utan fångst. Fås självklart från vår lokala fiskebutik. 😉
För mig som pimpelfiskat aktivt i åtminstone fem vintrar gav den här abborren en så ordentlig kick så det är svårt att förklara. Många pass har det blivit under årens lopp och bara den här vintern tror jag det blivit åtminstone 15seriösa pass. Denna vinters resa har gjort att jag utvecklats både som fiskare och människa. Detta kommer jag att ha nytta av när det snart också för min del blir att avsluta vinterfisket och övergå mera till vårfiske efter gädda. Ett ödmjukt mål är satt för stundande säsong och med teamets hjälp tror jag målet är realistiskt.

För dom som kanske suckar att vadan denna glädje för en abborre på blott 1kg tänkte jag förklara lite. Man läser ju och ser hur sociala medier fylls av grova abborrar och får ju lätt en bild av att en abborre kring kilostrecket inte e så ovanlig. Tyvärr är läget ett helt annat häromkring. I Larsmo sjön/skärgård känns det nästan lönlöst att ens försöka sig på att pimpla finare abborre. Bland alla ryssjor trängs en massa nät och man får vara glad om man ens får en abborre på 300g på en fiskedag. Därför sitter vi gladeligen 100-200km i bilen till och från fiskeplatsen varje pass för att kunna fiska hetare områden. Mängdfisket där kan ibland vara riktigt bra och pimpelfisket känns också intressantare då man inte behöver trängas med en massa nät. Medelstorleken på abborrarna är också större även om abborrar över det magiska 1kgs strecket är väldigt sällsynta och man hör sällan om sådana abborrar. Så för oss är en 1kgs abborre väldigt stor och något vi uppskattar ordentligt.

Nu är det full fart på alla håll inom teamet. För min del övergår väl snart pilkfisket i förleksfiske. Grabbarna med butiken laddar upp butiken rejält inför sommarsäsongen så rekommenderar ett besök. Massa heta nyheter på ingång. I ett garage håller ett annorlunda men spännande båtprojekt också på att ta form. Full fart alltså på olika håll så håll utkik här på hemsidan samt på vår instagram sida. 

Skitfiske gott folk så hörs vi igen snart :)

//Gustav





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar